Instrumentell diagnostik

En gel appliceras på huden för att förbättra ljudkontakten. Undersökningsområdet förs över med en liten givare; bilderna visas i realtid på en skärm. Undersökningen är smärtfri och kan i regel utföras utan särskilda förberedelser. Hur lång tid den tar beror på frågeställningen.

Vanliga frågeställningar gäller mjukvävnad: svullnader eller förändringar i spottkörtlarna, förstorade eller avvikande lymfkörtlar på halsen, halscystor och oklara knölar under huden. Ultraljud kan också användas som första bilddiagnostiska metod vid svullnader – exempelvis hos barn. Om ett vävnadsprov behövs kan finnålspunktion utföras riktat under ultraljudsledning.

Ben och luft hindrar ljudets utbredning, så strukturer bakom dem eller i luftfyllda utrymmen kan inte eller endast i begränsad utsträckning bedömas med ultraljud. För frågeställningar om ben finns CT/DVT eller MRT tillgängligt; för många mjukvävnadsfrågor är MRT särskilt informativt. Ultraljudsfynden bedöms därför alltid tillsammans med besvären, undersökningen och andra fynd; teamet förklarar för dig vilken metod som är lämplig i det enskilda fallet och var den utförs.

En röntgenkälla och en detektor rör sig runt huvudet och tar bilder från olika riktningar. En dator beräknar ett rumsligt dataset utifrån dessa. Detta kan betraktas i olika snittplan och visas som en tredimensionell modell. På så sätt kan läge, form och förhållanden mellan närliggande strukturer bedömas.

Beroende på frågeställningen kan DVT användas för att bedöma benanatomin i näsa och bihålor, tinningben samt käk- och ansiktsben. Tredimensionella bilder kan exempelvis stödja utredningen av utvalda förändringar eller skador och planeringen av ett ingrepp. Inte varje symtom kräver en röntgenundersökning; samtalet och den kliniska undersökningen kommer först.

Kopfzentrum beskriver användningen av CT- eller DVT-bilddata för Fiagon-operationsnavigation vid utvalda ingrepp i näsa och bihålor. Instrumentens positioner relateras då till bilddata. Navigationen kompletterar orienteringen under ingreppet men ersätter inte läkarens bedömning.

Före bildtagningen granskas frågeställningen och eventuella tidigare bilder. Informera teamet om pågående eller möjlig graviditet. Smycken, glasögon eller löstagbara föremål i bildtagningsområdet kan behöva tas bort för att inte påverka bilderna.

Huvudet placeras på ett sätt som passar undersökningsområdet. Medan bildtagningsenheten rör sig ska du vara så stilla som möjligt och följa teamets anvisningar. Själva bildtagningen är smärtfri; vid en vanlig DVT av benstrukturer behövs i regel inget kontrastmedel. Den exakta positioneringen och tidsåtgången beror på apparaten och bildtagningsprotokollet.

DVT använder joniserande röntgenstrålning och är därför inte strålningsfri. Varje undersökning kräver en medicinskt motiverad indikation. Bildfält och inställningar väljs så att den diagnostiskt nödvändiga bildkvaliteten uppnås med så låg exponering som möjligt. Särskilt för barn och ungdomar är en noggrann avvägning viktig.

Strålningsexponeringen beror bland annat på utrustningen, bildtagningsvolymen och inställningarna. Ett generellt påstående om att DVT alltid ger lägre stråldos än CT är därför inte korrekt. Vid en möjlig graviditet prövas särskilt noggrant om undersökningen är nödvändig, kan skjutas upp eller om ett lämpligt alternativ finns.

DVT:s styrka ligger i avbildningen av benstrukturer. För många frågeställningar om mjukdelar, nerver eller tumörutbredning är andra metoder lämpligare. En konventionell CT kan ge ytterligare information beroende på frågeställningen; MRT använder ingen röntgenstrålning och är särskilt användbar för många mjukdelsfrågor. Även ultraljud eller endoskopi kan komplettera en undersökning eller vara ett alternativ.

Bilderna utvärderas av fackkunnig personal och bedöms tillsammans med dina besvär och övriga undersökningsfynd. Detta avgör nästa steg: exempelvis ytterligare utredning, konservativ behandling eller planering av en operation. Före besöket går teamet tillsammans med dig igenom vilken undersökning som behövs, var den utförs och vilka frågor om kostnadstäckning som behöver beaktas.

Före undersökningen klargörs frågor om metall och implantat, och öronen förses med hörselskydd. Du ligger på en smal brits som långsamt förs in i apparatens öppning. Själva bildtagningen är smärtfri; under tiden hörs höga knackande och brummande ljud. Undersökningen tar oftast längre tid än en CT-undersökning och kräver att du ligger stilla; via en larmknapp kan du hela tiden kontakta teamet.

Angivelsen i Tesla beskriver magnetfältets styrka. Utrustning med 1,5 Tesla har i årtionden gett beprövade bilder för ett brett spektrum av frågeställningar. Utrustning med 3 Tesla möjliggör högre rumslig upplösning och kan visa fina strukturer – exempelvis i innerörat, vid skallbasen, på nerver eller i ryggraden – mer detaljerat. Vilken utrustning som är lämplig beror på frågeställningen, kroppsregionen och befintliga tidigare bilder; fördelningen görs av teamet vid den samarbetande mottagningen.

Magnetfält och radiovågor är inte joniserande. Trots detta måste metalldelar, vissa implantat, pacemakrar, insulinpumpar och äldre kärlclips uppges i förväg, eftersom magnetfältet kan påverka dem. Vid klaustrofobi kan undersökningen diskuteras i förväg och vid behov underlättas. Gadoliniumbaserade kontrastmedel ges endast efter individuell avvägning. För frågeställningar om ben är CT eller DVT ofta ett bättre val.

Tiden samordnas med samarbetspartnern; ta med befintliga undersökningsresultat och tidigare bilder. Bilderna utvärderas av specialister och bedöms tillsammans med dina besvär, undersökningen och övriga fynd. Utifrån detta avgörs nästa steg — exempelvis konservativ behandling, ytterligare utredning eller planering av ett ingrepp.