Båggångs ocklusion vid icke behandlingsbar BPPV

Diagnos

Godartad lägesyrsel (BPPV) uppstår när små kalkkristaller från balansorganets makula hamnar i en båggång och där stör endolymfans flöde. Diagnosen ställs med en lägesmanöver där ögonrörelserna mäts — nystagmus visar vilken båggång som är påverkad; den vanligaste formen drabbar den bakre båggången. Före en operation måste andra orsaker till lägesyrsel uteslutas, exempelvis båggångsdehiscens, perilymfatisk fistel eller en central störning i lillhjärnan.

Symtom

Typiskt är korta, kraftiga attacker av rotatorisk yrsel som utlöses av lägesändringar — när man vänder sig i sängen, sätter sig upp, lägger sig eller böjer sig framåt — och åtföljs av illamående, kräkningar, svettningar och en stark känsla av ostadighet. Mellan attackerna finns ofta kvarstående gångostadighet och ett undvikandebeteende; själva attackerna varar oftast bara sekunder.

Orsaker

Oftast lossnar kristallerna utan yttre orsak som en del av åldersförändringar i makulan; personer efter huvudskador, inneröresjukdomar, längre sängläge och vid D-vitaminbrist drabbas oftare. Om BPPV går tillbaka under flera månader trots upprepade lägesmanövrer betecknas den som behandlingsrefraktär.

Behandlingsmöjligheter

Förstahandsbehandlingen är upprepade repositioneringsmanövrer; först när dessa inte räcker under flera månader övervägs förslutning av den berörda båggången. Båggången friläggs då genom en operation i tinningbenets klippdel och ett kort avsnitt försluts med benmjöl, bindväv eller fasciavävnad, så att kristallerna inte längre kan sätta endolymfan i rörelse. I en serie med 55 opererade öron eliminerades all lägesyrsel; en bestående hörselnedsättning uppstod hos en del av patienterna, och tillfällig ostadighet vid gång är vanlig. Efter ingreppet följer kontroller av hörsel och balans; kvarstående ostadighet behandlas med balansträning.