Inflammationskirurgi

Munslemhinneförändringar som afte eller herpes är ofta smärtsamma men i regel ofarliga. Bakom ligger ofta infektioner av bakterier, virus eller svampar som orsakar svullnad, irritation och inflammation i munområdet. Dessutom kan faktorer som rökning, bristande munhygien eller överdriven alkoholkonsumtion gynna munslemhinneförändringar.

Behandlingsmöjligheter

Afte: Afte är ytliga, i regel ofarliga inflammationer i munslemhinnan som visar sig som vitaktiga pustler eller blåsor med röd kant. De kan vara mycket smärtsamma.

De orsakas av olika smittämnen, födoämnesintoleranser, vissa läkemedel, stress eller hormoner. När kroppen är påverkad av infektioner och immunförsvaret är försvagat förekommer de oftare.

Vid afte rekommenderas en behandling med laser som ger lite smärta: De inflammerade områdena bestrålas och aftesåren brukar läka snabbt.

Herpesinfektion: Munsår är en mycket vanlig virussjukdom som man oftast smittas av redan i barndomen. Den första infektionen visar sig som en inflammation i munhålan. Senare uppträder sjukdomen som munsår och kan när som helst återkomma på grund av stress, för mycket sol eller ett försvagat immunförsvar.

Läppherpes yttrar sig som små, vätskande blåsor på läppar och mun som kan klia eller göra ont. Så länge blåsorna inte har torkat är sjukdomen smittsam. Herpes har i regel ett ofarligt förlopp och läker av sig självt efter åtta till tio dagar.

Leukoplaki: leukoplaki betecknar vitaktiga, fläckliknande förändringar i slemhinnevävnaden, exempelvis i munslemhinnan eller struphuvudet. De orsakar oftast ingen smärta och diagnostiseras därför i regel vid ett kontrollbesök hos tandläkaren.

Leukoplakier är i regel ofarliga, men ett vävnadsprov måste alltid tas och undersökas: På så sätt kan en elakartad tumör uteslutas.

Först behandlas de utlösande faktorer som har irriterat munslemhinnan. Exempelvis kan del- eller helproteser anpassas och karies eller snedställda tänder behandlas. Om de sjuka områdena därefter inte läker av sig själva inom några veckor avlägsnas slemhinneförändringen kirurgiskt. Eftersom förändringarna kan återkomma bör regelbunden uppföljning alltid ske därefter.