Glomustumör i örat

Diagnos

En glomustumör (paragangliom) i örat är en godartad, mycket kärlrik tumör som utgår från celler i nervflätan i mellanörat. Den visar sig bakom trumhinnan som en rödaktig yta som pulserar i takt med pulsen; vid undersökning med öronmikroskop kan den blekna när trumhinnan trycks in med luft. Datortomografi och magnetresonanstomografi visar läge och utbredning och skiljer den från större expansiva förändringar vid skallbasen.

Symtom

Det vanligaste besväret är ett pulssynkront öronljud – ett sus i takt med hjärtslagen – följt av en långsamt tilltagande hörselnedsättning. Senare kan yrsel, tryckkänsla i örat, svaghet i ansiktsmuskulaturen eller neurologiska bortfallssymtom vid skallbasen tillkomma.

Orsaker

Tumörerna utgår från paraganglionära celler, som normalt reglerar kroppsfunktioner såsom blodtryck och temperatur; förändringar i genen SDHD har beskrivits som genetisk orsak. De uppträder oftast senare i livet och växer långsamt.

Behandlingsmöjligheter

Eftersom tumörerna nästan aldrig är elakartade och endast sällan sprider sig följs små förändringar med få symtom ibland till en början med kontroller. Den varaktiga behandlingen är mikroskopiskt avlägsnande, oftast via hörselgången eller ett snitt bakom örat; större expansiva förändringar vid skallbasen kräver specialiserade metoder. Som alternativ kan strålbehandling övervägas vid förändringar som inte kan opereras eller som finns kvar.

Efter ingreppet

Efter avlägsnandet läker såret i regel snabbt; hörselkontroller visar om hörseln har bevarats eller förbättrats. Sällsynta komplikationer är trumhinneperforation eller svaghet i ansiktsnerven. Regelbundna kontrollundersökningar rekommenderas på grund av den sällsynta risken för återkomst.