Förskrivning och anpassning av hörapparater

Vid hörselnedsättning kan en hörapparat förbättra hörsel och talförståelse. Före utprovningen görs ett hörseltest av läkare; utifrån detta utfärdas ordinationen och apparaten ställs därefter in individuellt och provas i vardagen.

Före utprovningen: undersökning

Först undersöks örat och trumhinnan och hörseln mäts. Medicinskt skiljer man mellan om ljudet endast når innerörat i dämpad form (ledningshinder, oftast är ytterörat eller mellanörat berört) eller om själva innerörat är skadat (sensorineural hörselnedsättning, ett vanligt exempel är åldersrelaterad hörselnedsättning). Olika behandlingar kan bli aktuella beroende på vilken del av örat som är skadad och hur allvarligt. Om hörselnedsättningen är tillfällig – exempelvis på grund av en propp i hörselgången eller vätska i mellanörat – utreds först orsaken.

Förskrivning

För att få en hörapparat krävs vanligtvis en läkarordination som utfärdas efter hörselundersökningen. Personer med lagstadgad sjukförsäkring har enligt § 33 Abs. 1 SGB V rätt till hörhjälpmedel utan tilläggsbetalning; utöver apparaten ingår även tjänster som anpassning, testning, underhåll och reparation. Standard är att båda öronen förses med hörhjälpmedel. Om och i vilken omfattning kostnaderna täcks beror på försäkringsstatus och diskuteras i förväg.

Anpassning

Anpassningen sker tillsammans med audionomen. Audiologiska mätningar utförs, apparaten ställs in individuellt efter hörselnedsättningen och erbjuds för utprovning i vardagen. Vanliga är apparater som bärs bakom örat (HdO) och sådana som sitter i örat (IdO); utformningen styrs av hörselnedsättningens typ och grad samt vardagens krav. Vid finjusteringen kan ljudet även mätas direkt i hörselgången för att kontrollera inställningen. Vanligen behövs flera besök innan inställningen är rätt; därefter följer kontroller och underhåll.

Begränsningar och ytterligare möjligheter

En hörapparat förbättrar hörseln och förståelsen men ersätter inte den naturliga hörseln. Om och i vilken utsträckning den hjälper i det enskilda fallet beror på hörselnedsättningens typ och grad; ett visst resultat kan inte garanteras. Vid svår innerörehörselnedsättning eller dövhet kan ett cochleaimplantat vara aktuellt. Om hörapparater inte räcker vid ensidig hörselrehabilitering finns även benledningssystem. Valet av lämplig lösning diskuteras gemensamt utifrån undersökningsfynden.