Intratympanal injektion med kortison

Vid en intratympanal injektion sprutas ett läkemedel – vanligen ett kortisonpreparat (kortikosteroid) – med en tunn nål genom trumhinnan in i mellanörat. Därifrån kan det verka på innerörat. Metoden övervägs framför allt när kortisontabletter inte räcker, inte önskas eller inte är möjliga.

När injektionen används

Metoden används framför allt vid plötslig innerörehörselnedsättning utan känd orsak och vid Ménières sjukdom. En plötslig hörselnedsättning betraktas som ett akut öron-, näs- och halstillstånd och bör utredas tidigt. Om en intratympanal injektion är lämplig i det enskilda fallet beror på fynden och sjukdomshistorien och diskuteras i förväg.

Förlopp

Injektionen utförs vanligtvis polikliniskt. Patienten ligger med det behandlade örat uppåt. Insticksstället genom trumhinnan kan bedövas i förväg, exempelvis med en bedövande droppe. Efter injektionen stannar läkemedlet en stund i mellanörat; därför hålls den behandlade sidan stilla i några minuter. Beroende på fynden kan flera behandlingstillfällen med intervall bli aktuella.

Möjliga besvär och risker

Under och efter ingreppet kan kortvarig smärta, en tryckkänsla, tillfälligt öronsus eller tillfälliga hörselvariationer uppstå. Som vid alla ingrepp genom trumhinnan kan insticksstället förbli öppet längre eller en inflammation utvecklas. Fyndet och de möjliga följderna diskuteras före behandlingen.

Bedömning av effekten

Fördelen med metoden är att läkemedlet når innerörat direkt och sprids mindre i resten av kroppen än vid tablettbehandling. Om och i vilken utsträckning hörseln förbättras är ovisst i det enskilda fallet; översiktsartiklar kommer fram till olika resultat. En viss effekt kan därför inte garanteras.