Rekonstruktion av ytternäsan med lokala lambåplastiker

Huden på den yttre näsan kan skadas genom borttagning av tumörer, särskilt hudcancer, eller genom olyckor. Små defekter kan ofta sys ihop direkt eller täckas med ett hudtransplantat. Vid större eller ogynnsamt belägna sår används lambåplastik: frisk hud från den omedelbara omgivningen förskjuts med sin egen blodförsörjning in i defekten, så att färg och struktur passar näsan väl. Vilken lambåform som väljs beror på defektens storlek, vilken del av näsan som berörs och hudens förskjutbarhet.

Lambåplastik

Vid mindre defekter på nästippen och näsryggen används ofta tvåflikiga lambåer eller rotationslambåer som svängs in i såret från näsans omgivning. Defekter på sidoväggen kan täckas väl med lambåer från kinden eller nasolabialvecket. Vid större defekter som omfattar flera vävnadslager kan en pannlambå användas: En stjälkad hudlambå från pannan förs via en smal brygga till näsan och passas in där; den försörjs via den ytliga pannartären och skiljs från stjälken vid ett senare tillfälle.

Förlopp

Före ingreppet kartläggs defekten och den planerade lambåns form med hjälp av fotografier, teckningar och vid behov bilddiagnostik. Själva ingreppet utförs i lokalbedövning eller narkos beroende på omfattningen. Lambån skärs ut, vrids in i defekten och sys fast med fina suturer; tagstället sluts direkt.

Efter ingreppet

Efter ingreppet planeras sårvård, ärrvård och kontrollundersökningar. Vid pannlambå delas stjälken och näsan finformas vid ett andra ingrepp efter några veckor. På så sätt kan även mer omfattande defekter täckas med vävnad som bevarar näsans utseende och funktion.

För vem kan metoden vara aktuell

Lambåplastik av ytternäsan kan framför allt bli aktuell efter avlägsnande av hudtumörer eller efter olyckor, när en defekt inte kan slutas direkt. Läkarteamet avgör vid behandlingsplaneringen om lambåplastik är lämplig i det enskilda fallet och vilken teknik som ska väljas.