Esofagusstenos med bougiering

Diagnos

Vid esofagusstenos är matstrupen förträngd på ett eller flera ställen. Bedömningen görs genom endoskopi av matstrupe och magsäck med vävnadsprovtagning; sväljröntgen eller datortomografi kan dessutom visa hur lång och trång förträngningen är.

Symtom

Typiskt är en känsla av hinder när man sväljer fast föda, som tilltar med tiden: Matbiten fastnar och måste sköljas ned med vätska. Senare kan även vätska få svårare att passera, och dessutom tillkommer harklingar, ökad saliv i munnen, hosta vid måltider och ofrivillig viktnedgång. Om en matbit plötsligt fastnar helt behövs läkarbedömning på en mottagning eller ett sjukhus.

Orsaker

En godartad förträngning uppstår oftast efter långvarig refluxsjukdom eller en operation av matstrupen eller magsäcken. Andra orsaker är strålbehandling i bröstområdet, frätskador, slemhinneskador av tabletter, eosinofil esofagit och godartade tumörer. Eftersom sväljsvårigheter också kan dölja en elakartad förändring bedöms slemhinnan endoskopiskt och vävnadsprov tas före varje vidgning.

Behandlingsmöjligheter

Först behandlas orsaken, exempelvis reflux med syrahämmande läkemedel eller eosinofil esofagit med kostomläggning och inflammationshämmande behandling. Om förträngningen försvårar sväljningen vidgas den vanligtvis endoskopiskt. Vid bougiering förs en svagt konisk dilatator (bougie) över en ledare genom förträngningen och väggen töjs försiktigt; ballongvidgning är ett likvärdigt alternativ. Vidgningen görs vanligtvis i flera små steg i stället för ett stort för att skona slemhinnan. Om detta inte räcker kan fler behandlingstillfällen, en lokal injektion, en tillfälligt inlagd stent eller ett litet snitt i ärret behövas.

Efter ingreppet följer en kort observationstid och tillfällig kostanpassning, till en början mjuk kost. Eftersom förträngningar kan återkomma följs sväljbesvär upp och vidgningarna upprepas vid behov. Om förträngningen kvarstår trots upprepade vidgningar diskuteras förfarandet på nytt inom teamet.